Det var en gång en elak häxa som bodde i en mörk grotta. Men häxan levde inte ensam, till sitt sällskap hade hon en svart liten katt. Häxan hade en svart stor hatt över sitt gråa och toviga hår. En stor näsa med en vårta på pryde den gamla och rynkiga ansiktet. Susanne, som häxan hette, var inte som andra häxor som kokade barn eller nåt liknande. Istället ville hon bara gott mot alla andra, och speciellt mot katten Kattis.
En gång i månaden när månskenet är som mest och vackrast tar Susanne sin kvast och påbörjar sin långa resan mot Blåkulla för att gå på häxrådet. Självklart är Kattis med till Blåkulla. Just när det är häxrådet är det mycket trafik på alla vägar i skyn där häxor tar sig fram. Efter ungefär halva resan har Susanne väldigt lite tid på sig innan mötet börjar.
Helt plötsligt när Susanne flyger på en väg med ingen trafik hörs ett skriv. Susanne hör direkt att skriket kommer från en människa i knippa. Susanne flyger mot skriket och spanar efter nån som behöver hjälp. Helt plötsligt ser Susanne en varg som står och försöker komma upp i ett träd. När hon är närmare trädet ser hon en flicka i trädet. Susanne skrämmer bort den stora vargen och hjälper flickan ner från trädet. Flickan och hennes mamma var så tacksamma att de erbjuder sedan häxan ett nytt hem istället för den mörka grottan.
Det var berättelsen om hur flickans och Susannes vänskap började.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar