Läsdagbok- Berättarperspektiv

Titel: Det är dags att inte freaka ut

I boken som jag läser är person perspektivet skrivet i 1:a person. Det vet jag då berättelsen är skriven i jag-form och att händelserna i boken berättas och beskrivs ur en av karaktärs perspektiv. Perspektivet i boken är det samma i hela boken och ändras aldrig. Det kan man bland annat se på den här meningen från boken:

”Jag visste inte om jag tog illa upp över att han inte såg mig som tillräcklig mycket kompis för att betraktas som bagage.”

Även fast boken är mest skriven i 1:person förekommer han- och hon-form, dvs 3:person. Det kan man se i den här meningen:

”-Jag har inte råd att betala advokaten, Zoe. Vi måste berätta det, sa hon.”

Min bok är skriven i dåtid. Vad som utnämner att den är skriven i dåtid är bland annat verbets böjning. Verben är böjda i dåtid till exempel ”sprang”, ”satt” och ”såg” istället för ”springer”, ”sitter” och ”ser”. Det kan man bland annat se på den här meningen från boken:

”Hon lugnande ner sig och gick omkring och mumlade.”

Berättelsen är skriven så att berättaren är icke allvetande eftersom berättelsen utspelade sig ur huvudkaraktärens perspektiv.